Ge mig någonting att förstå, ge mig någonting att bry mig om

Jag tror jag går igenom en osäkerhets- eller idenitetskris just nu. Jag känner mig fruktansvärt ensam, och har gjort det de senaste dagarna. Jag somnar med Clemens och nalle hårt i famnen vilket är fruktansvärt tragiskt för en 24-årig tjej men jag känner mig så ensam. Jag luktar dem i nacken eftersom de luktar som godast där då de är nersprayade med herrparfym, och somnar på det sättet. Jag vet inte varför jag känner mig så ensam, förmodligen hör det ihop med att  Jagjag känner mig väldigt osäker på framtiden, på hösten och på det mesta. Min uppsats har haft ganska stora problem stundtals och har fortfarande och det stör mig otroligt mkt. Jag vet inte vad jag vill göra till hösten vilket gör att jag egentligen inte bryr mig nämnvärt om jag måste förlänga min utbildning eller inte. Det gör att jag känner mig lite misslyckad och som att jag sviker min familj som alltid trott på mig, som tycker jag är duktig och förväntas klara allt. 
Det är otroligt jobbigt att tänka så men det sitter för djupt inom mig. 
 
Att inte veta vad jag ska göra till hösten, vart jag ska bo eller något gör mig ganska rådvill. Det skrämmer mig att inte veta och kontrollbehovet skriker mest. Jag kanske pluggar till hösten, jag kanske är fadder en gång till iaf, jag kanske jobbar, vem vet? Det enda jag vet är, att oavsett så vet jag att jag har stöd i ryggen från en del människor och det är det enda jag behöver just nu. Resten får visa sig under  våren. Dock hoppas jag att ensamhetskänslan försvinner snart, det gör mig alldeles för osäker på mig själv och gör mig orolig och jag får ingen sinnesro. 
 
Nu ska jag läsa igenom min uppsats innan jag skickar in den för ännu en handledarkoll. Sen får jag äntligen se en film! 
 
PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0