Jönna - allting finns med, inget censureras

Igår var en fruktansvärd skitdag. Både jag och Rasmus var på fruktansvärt dåligt humör, uppgivna och ville mest dra täckena över huvudet och försvinna bort eller dö en stund.. vi såg lite film istället för att göra det vi skulle och kände oss allmänt tragiska i varsitt täcke och inte ens frukosten smakade bra. Kändes som att hela världen var emot oss vilket aldrig är en trevlig känsla. När klockan blev halv 6 fick vi båda nog, han drog till konsum och jag tog en dusch och diskade. Efter det började saker och ting lätta lite och saker kändes en aning lättare. Tacka gudarna för att jag har Rasmus, som inte vill vara ensam och heller inte låter mig vara ensam. Det är bättre än något annat! 

 

Vi pluggade, såg paradise hotel och beställde hem online pizza, mest för att vi var hungriga, kände oss tragiska och inte orkade bry oss. Vi mådde sen betydligt mkt bättre, kunde skratta lite, klappade på varandra och insåg att så länge man har varandra så är världen ändå lite positiv.  Jag satt och skrev mitt PM fram till 5 imorse medan han höll mig sällskap, blev nog klar med all text iaf så att jag kan ha den här dagen till att göra roligare saker!  

 

Idag är jag trött då jag sovit typ 5 timmar inatt men det skiter jag i. Idag är det återinspark med Walking Dead och alla andra insparkslag och det är jag taggad för! Att se alla nya pedsexare och få höra deras namn, att se alla gamla pedsexare göra sitt sista spex, att täffa massa fina människor och kramas, att hänga på kåren med gott samvete då jag gjort det jag ska, och att bara få slappna av :) glömma allt för en stund. Det är mkt blandade känslor idag, idag är det 2 år sen Rasmus gjorde sin första sittning, då vi inte direkt var vänner och jag inte kunde glädjas åt ngt han velat så länge. Ibland har jag fortfarande lite dåligt samvete och dåliga minnen från den återinsparken pga att jag inte kunde fira tillsammans med honom. Det är sjukt att tiden gått så fruktansvärt fort! Vart tog tiden vägen? Idag går han av pedsex på riktigt enligt mig och det är med väldigt delade känslor. Det är dessutom min sista återinspark och många andras sista och det är fruktansvärt konstigt. Idag är det mkt känsor i gungning över tiden, över nya/gamla pedsex, över återinsparken och över att bocka av listan/göra saker för sista gången. Men det är en fin dag också :) jag är fruktansvärt taggad på att få se Robins, Niclass, Emilias, Lisas, Agnes och Hannas första sittning och att få se det gamla pedsexarnas sista spex, att se Rasmus sista spex och att få känna den där stoltheten/glädjen i hjärtat över att jag känner så otroligt fina, snälla och duktiga människor :) 

 

Nu blir det iordningfix inför förfest hos Paulina med de tappra nollor och medfaddrar man har!

 

PUSS