När det förflutna smyger sig in i drömmarna
Är det inte konstigt att människor som förr var hela ens värld, det enda som tog upp ens tankar och det enda som fick hjärtat att le?
För att sedan bytas ut till irritation, allt färre tankar och bortglömdhet?
Det finns en person som jag aldrig skänker en tanke längre, som inte ens fick ett grattis på sin födelsedag som var nyligen, som jag inte saknar men som jag trots det fortfarande drömmer om då personen fortfarande är sådär dryg och egoistisk/utnyttjande, vars familj jag fortfarande bryr mig otroligt mkt om och att jag fortfarande minns allting vi gjort med lika delar glädje som sorg. Min förra bästa vän var ett as emellanåt men ibland vill jag ha ett riktigt avslut och att det inte bara rann ut i sanden, få prata om allt en gång för alla och vissa dagar inser jag att vi egentligen inte ens var bästa vänner, jag vet inte ens vad vi var.. Ibland gör det ont i hjärtat att tänka så för att det finns otroligt många bra saker med honom också och ibland får jag dåligt samvete för att jag ibland anklagar honom för saker och ting, samtidigt som hans beteende har påverkar och förstört så mkt för hur jag beter mig med andra människor och att jag har svårt att lita på och släppa in människor i mitt liv hela vägen.
Jag var ensam hela dagen igår vilket var fruktansvärt skönt. Det är så en ledig dag ska spenderas för att orka! Städningen var väldigt varm dock.. Idag jobbar jag 16-21 och imorgon 07:45-15:00. Sen njuter jag av långledighet :) det behöver jag!
PUSS
Kommentarer
Trackback
