Precis som jag

Kvällen var lugnt igår med mat, tv och till sist bokläsning. Somnade med ett leende på läpparna efter ett fint meddelande av en av de bästa tjejerna i världen, kära Johanna :) Att ha ngn som tänker på en gör en otrolig skillnad! 
Redovisningen i förmiddags gick ok. Svårt när man inte kan stå för uppgiften som gruppen gjort men men. 
Nu är jag hemma, orkade inte med eftermiddagen då den inte kändes relevant, trots att jag sovit bra. 
I eftermiddag blir det skriva klart uppgift och sen bara ta det lugnt för då är jag klar med veckans göromål. 
Ikväll hänger jag med Robert :) mat och häng blir mysigt! Undrar vad vi kommer ha för stor diskussion idag, haha! 
 
En sak jag tänkt på under veckan är hur pass få människor som verkligen känner mig, utan och innan. Att veta precis vad jag tycker och tänker, vad jag gör, hur jag vill ha saker och ting och vad som har hänt tidigare i mitt liv och vad som händer just nu. Klart att man är närmare vissa vänner än andra men det är ändå många som inte känner mig, på riktigt. Jag har upptäckt att jag är ganska lätt att lära känna till viss del men att jag har svårt att släppa in folk på livet som verkligen får lära känna "hela" mig. 
Jag antar att jag blivit lite privat den senaste tiden, berättar kanske inte allt jag tänker på och vad jag vill och tycker. Det är både bra och dåligt, bra att äntligen lära mig att inte bara kasta ut saker men också negativt för det gör att vissa människor missar så mkt.  Det är egentligen bara ett fåtal som verkligen känner mig, ca 3-5 st människor i mitt liv som har full koll, som vet och som kan mig och det har ingenting att göra med hur länge de har känt mig utan det är för att de har valt att lyssna, varit öppna, ställt frågor, sett hur jag reagerat i vissa situationer och som har fått mig att känna mig tillräckligt trygg att beräta saker från mitt förflutna, mitt liv nu och vad jag tycker och tänker.  Synd att inte alla tar sig den tiden eller lägger den energin och kraften på att faktiskt försöka lära känna mig. Dock är det otroligt skönt på ett sätt att det bara finns ett fåtal människor som verkligen känner mig, det visar att de tycker om mig och värdesätter mig så pass mycket att de stannar hos mig och är uppriktigt intresserade av hur jag mår och vem jag är! 
 
PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0