All it takes
Plötsligt ville jag inte plugga alls utan ringde mamma och grät en skvätt. Min mamma är fantastisk, vi är så lika som personer och hon förstår det där med att inte kunna säga nej, vara alla till lags och inte räcka till mer än ngn annan. Älskade mamma <3 jag ringde sedan Robert då jag fortfarande kände mig ledsen och nere och pratade i 1,5 timme om viktiga tankar om framtiden, om tiden som går för fort och annat. Min klippa i stormen :) jag är så oerhört glad att jag har honom!
Plötsligt var hela efter middagen borta och då hade Rasmus kommit hem och gjorde min kväll lite ljusare över fb-chatten. Det är oerhört skönt att ibland få prata om tunga saker och inte alltid spela glad och perfekt. Och han förstår, på sitt sätt, han säger inte alltid så mkt men han lyssnar, sympatiserar och får mig att le genom att slänga in internskämt, säga att jag är duktig när saker känns motigt och att jag kan. Och det är precis vad jag behöver i ett sånt läge. Guldvärt :)
Dessa tre människor i kombo med hög musik, en lång dusch och planering som gick bra tillslut (t.om en pp blev gjord utan större problem, kors i taket!) så mår jag mkt mkt bättre, det var det som krävdes idag. Och imorgon är det jag som tar över PB och jag är så taggad på morgondagens lektion att jag tror jag spricker, det kommer bli toppen tror jag :) sen blir det fadderinfo med fina pedagoger och en älskad Emma!
PUSS
Kommentarer
Trackback
