I aint afraid no more
Förfest och kåren igår. Det är konstigt det där ibland, när man kommer till insikter som är viktigare än något annat, när man vågar erkänna att man har fel inför de människor man bryr sig om allra mest.
Förfesten var trevlig med många skratt och sen kåren med massa kramar till höger och vänster. Robin var allmänt söt och vi utnyttjade varandras knän lite och åt pommes. Vänner är fint att ha! Särskilt vänner som Robin som man ser hur mkt de har vuxit på ganska kort tid ändå. Dock var folket sjukt opepp och det var inte jättemkt folk ute så vid halv 1 tog jag bussen hem tillsammans med en låda mat och Hanna och Niklas i släptåg. Jag hade hjärtklappning så min kropp ville hem. Dock kunde jag inte sova så fastnade med musikhjälpen och mobilspel fram till halv 6 på morgonen. Dessa nätter säger jag bara..
Idag har jag försökt plugga och struktuera uppsats. Det finns så många olika riktningar min uppsats kan ta just nu och det känns lite motigt.. att inte veta vad jag ska skriva riktigt då min handledare mest anser att jag sammanfattar boken. Men det måste jag ju på sätt och vis? Nåja.. jag har lite drygt 1.5 månad kvar innan uppsatsen opponeras så det blir nog bra med det tids nog.
Middagen är i magen och nu blir det tv och kanske skriva lite uppsats sen.
PUSS
Kommentarer
Trackback
