Jönna - allting finns med, inget censureras

Det är allt bra konstigt ibland hur saker och ting kan utvecklas på grund av vissa saker. Exempelvis att man flyttar, byter umgänge, är fadder, slutar umgås med vissa människor eller blir äldre. 

Efter att jag varit fadder två gånger har jag inte bara utvecklats som person utan jag har också skaffat mig nya bekantskaper och nya vänner. Personer jag kanske inte umgås med direkt privat alla gånger men personer jag ändå träffar och pratar med.   

De senaste veckorna har jag märkt ett skifte, jag har blivit en ganska framträdande person på HLK. Alla möjliga människor vet vem man är pga bilder på fb, pga att jag varit fadder två gånger och för att jag umgås med vissa bilder. Det är en oerhört ovanlig känsla för mig som varit utanför, mobbad och blivit riktigt elakt behandlad från olika håll sedan 7 års ålder fram till jag flyttade till Jönköping, att människor hälsar, kramar om en och pratar med en. Och att det är många människor som blir glad när dem ser en. Att människor sliter och drar i en, vill umgås, prata varje dag och säger att : "Jag vill göra det här med dig". Den känslan är ganska enorm och jag förstår inte hur saker och ting kan skifta så fort.  Jag känner kanske inte alltid rätt människor, jag är god vän med vissa "högt uppsatta personer" privat och jag känner folk i skolan som började plugga vid olika tidpunkter och som pluggar olika saker. men för mig är det ingen anledning till varför ganska otänkbara människor helt plötsligt kan komma fram, prata, vet vad man heter, värdesätter ens åsikt och plötsligt vill umgås med en.  Hur går man från att klassas som ett freak, en tönt, en tjockis, en knäpp person till en godhjärtat, peppande, omtänksam, skön, rolig och en i gänget?   Det är svårt för mig som alltid har fått höra elaka saker får höra snälla saker, jag kan inte ta emot komplimanger. Jag börjar bli bättre på det, exempelvis efter insparkssittningen när lovorden haglade. Jag har ALDRIG hört så många positiva och fina saker i hela mitt liv, och för en gångsskull lyssnade jag verkligen för att jag på något sätt vet att jag faktiskt förtjänade att höra det efter den intensiva 1.5 veckan.   

 

Jag är glad över att folk vill umgås med mig men känslan är ovanlig på den nivån, att folk väljer att ty sig till mig. Att de finns de som planerar nästan ett år framåt att de vill göra saker tillsammans med mig, att saker måste vara på ett visst sätt om 60 år framåt. 

 

Jag får gång på gång bevis på att Jönköping är en betydligt bättre plats för mig att bo och bilda mitt liv i och jag är så otroligt glad över att jag tog steget i mitt liv och flyttade till Jönköping. Utvecklingen är stor och jag älskar känslan i att en stad kan skapa såna känslor hos en och att ens egen hemstad kan blekna i jämförelse. Man behöver inte älska en stad bara för att man är uppväxt där! 

 

PUSS