365
Ett år går så himla fort, ett år sen återinsparken idag. Ett år sen då jag markerade och vände honom ryggen och levde en kväll och ett par veckor med bland de värsta smärtorna jag ngnsin upplevt. En sorg, en frustration.
Det har redan gått ett år, det är sinnessjukt och så mkt har förändrats under året. Saker som jag är både tacksam över och saker som jag sörjer. Saker och ting förändras, det är naturens gilla gång och jag är väldigt glad över på många plan att den kvällen blev som den blev. Vår relation har sedan dess hamnat i ett helt annat läge och det var nödvändigt. Men jag hatar att minnas såna här saker, att min hjärna alltid kommer ihåg precis ALLT som händer hela tiden. Min hjärna låter mig aldrig glömma vilket är otroligt frustrerande.
Den viktigaste lärdomen av den kvällen var att han lärde sig att jag må vara snäll och förlåtande, men, de två sakerna som hände var verkligen inte ok och jag kommer inte att se det med blida ögon och jag kommer inte att tillåta liknande saker att hände igen. Tilliten rubbades rejält. Den är återigen uppbyggd, bättre än ngnsin men minnet är fortfarande färskt och gör ont. Men framförallt, jag älskar honom. Mer än vad jag ngnsin kan beskriva för en enda levande människa!
PUSS
Kommentarer
Trackback
