Det kanske tar emot, men inget kan ändra på det
Jag känner mig väldigt ensam idag, så pass ensam att jag inom loppet av en halvtimme hunnit med hela 3 samtal med mamma, Simon och måmå. Mest för att få tiden att gå, eller kvällen snarare. Det var längesen jag kände mig så ensam och kroppen värker en aning av förkylningen, alla tankar som hinner ifatt mig och att jag saknar min mamma något fruktansvärt ikväll.
Saken blir inte bättre av att jag håller på att skriva ifatt i min dagbok vad som hänt sen den 27 maj, dag för dag. Har skjutit upp det pga den 28 maj som jag inte velat ta itu med och jag ska inte ljuga, det var förbannat svårt att sätta ord på det och på dagarna efter det. Men det är en viktig process, det är så jag tar itu med saker, skriva om dem och sen går jag i 9 fall av 10 vidare. Jag känner mig ledsen, nedbruten och behöver släkten den här veckan känner jag. Mamma, Ludde, måmå, måfa och moster.
PUSS
Kommentarer
Trackback
