Jönna - allting finns med, inget censureras

De som känner mig vet att jag är extremt dålig på att säga nej, säga ifrån och säga stopp. En av anledningarna till allt det är förmodligen att jag är rädd för att folk ska bli sura, sluta höra av sig eller inte vilja umgås med mig längre om jag bangar/säger nej för mkt. Det är en ganska befängd tanke med tanke på att jag vet vilka som alltid kommer att stanna hos mig och jag vet också att det är hälsosamt att säga nej emellanåt, jag bryr mig dessutom väldigt sällan om vad andra tycker och säkert efter hösten 2012 så skiter jag fullständigt i andra och litar på magkänslan och det som känns rätt och bra för mig. Men ibland kan jag slita med det där att säga nej; jag tar på mig alldeles för mkt och hjälper folk med saker och ting innan jag egentligen gör det jag ska själv , jag har alltid satt mig själv sist och mina behov och känslor bortser jag ifrån alldeles för ofta. Jag är långt ifrån så självisk som jag borde vara.

Att hjälpa andra och att finnas för dem på olika sätt är något som jag värdesätter och gör att jag känner mig värdefull, att jag gör något nyttigt och som senare kommer att löna sig på ett eller annat sätt.

Däremot är jag fullt medveten att jag måste lära mig säga nej, när jag känner att jag inte orkar, att det får vara nog eller när jag inte vill. Men hur lär man sig det efter att ha varit en av de mest givmilda, generösa och omtänksamma människorna man känner och varit det enda sen man kunde prata och fungera? Lär man sig bara genom att vara hård och säga nej fler gånger än man säger ja, eller lär man det sig efterhand?

PUSS