När det förflutna vill säga hej

Det var väldigt vemodigt att lämna jobbet i fredags men samtidigt skönt att veta att hösten nu är här på riktigt och allt vad det innebär!  Sen hängde jag med Sanne, Robert och Emma efter att jag snurat på A6 på världens mest effektiva sätt, inom loppet av en timme var jag på Dalvik efter att ha åkt från Österängen och varit på både Ikea och Systemet, bra där!  Emma och jag fixade klart skylten och flaggan och sen såg vi Despicable me 2 tillsammans med Robert. Mysigt värre :) 
 
Igår var det fadderkickoff! Jag var så satans taggad hela jäkla dagen och har varit det så himla länge och så när vi kommer till kåren på kvällen så totalstänger jag av. Jag blir den där bittraSara från Växjö som jag lämnade bakom mig 2010 när jag flyttade. Men jag tror att jobbet, insparken och allt hann ifatt mig och jag har inte haft egen tid på ett antal veckor, särskilt inte denna veckan så jag antar att huvudet tillslut sa stopp. Saker blir inte alltid som man tänkt och därför hade jag min första tråkiga kväll på kåren, trodde inte det gick men igår var det så. Eftersom jag inte kan stå för bitterheten då jag inte är en sån person längre så ville jag inte att folk skulle se mig så, därför tog jag vid 11 från kåren, ngt jag heller aldrig gjort.  Jag tog därför min bitterhet och kraschade i sängen. Idag är jag betydligt mkt gladare och kvällen igår känns bara som ett töcken där jag inte förstår hur jag kunde vända i humöret så pass fort när jag varit så pass taggad för den kvällen så länge. Det var jobbigt att se folks besvikna miner när man sa hejdå och folks förvånade ansikten: "Ska DU gå? NU? ". Men det är sånt som händer och det var rätt beslut att dra!  Dock har jag fina fadderkollegor i mina brudar och i Robin och Tobias som förstod och peppade inför kommande vecka att ta nya tag, då blir man glad. Robin och Tobias kan ju vara bland de snällaste killarna i Jönköping :)  Att träffa Martin igen igår var dock det bästa på hela kvällen, det leendet han gav, den kramen han gav och det smset jag fick sen på kvällen: "Men Sara! Du är helt jäkla underbar! Det var sååå roligt att få se dig igen :) Jag längtar tills skolan börjar igen och man får börja träffa dig igen på normal basis :)"  Det är fint med underbara vänner och klasskompisar som gör en glad igen!  
 
Idag var jag uppe tidigt, kunde inte somna om. Tog itu med min disk och nu ska jag snart laga lite mat. Vid 16 är det dax att träffa faddergruppen på HLK för att öva intåget på tisdag när insparken börjar. Toppen! Sen äter jag middag och hänger med Rasmus, trots att jag inte varit själv en enda dag den här veckan och egentligen längre än så, så vill jag inget hellre än att umgås med honom ikväll. Jag behöver det! Och dessutom så kommer det inte ske på ca 2 veckor pga insparken så det måste ske nu :) 
 
PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0