Rädsla
Ibland hade det varit skönare att ha det som när man var liten, att vara ensam och egentligen inte ha ngr vänner. Man bryr sig för mkt annars, blir svagare, beroende och man älskar folk alldeles för mkt. Jag är livrädd för att folk ska lämna mig, trots att jag oftast har känt mina närmaste vänner ett bra tag är jag livrädd att de plötsligt en dag ska komma och säga " jag vill inte vara vän med dig längre". Iochförsig, hellre det än att folk låtsas tycka om en.. Men det är så lätt att vänja sig vid saker och jag hatar förändringar mer än något annat.
Idag och flera dagar i veckan har jag det där magonda längst ner i magen att allt helt plötsligt ska förändras inom en snar framtid. Bara för att det största orosmolnet är borta i det ärendet så betyder det inte att allt är fixat, hösten skrämmer mig som fan av en anledning och bara för att saker rullar på
Så finns rädslan där dagligen att plötsligt ska allt raseras av tre ord. Tre ord som vore de värsta orden som finns just nu.
Dem får inte sägas men trots det går tankarna dit alldeles för ofta och jag försöker förbereda mig mentalt för att de eventuellt kan sägas... Hur skulle jag reagera? Vad skulle jag säga? Vad skulle jag göra? Vem skulle jag prata med? Vem skulle förstå? Och vem skulle orka lyssna?
PUSS
PUSS
