Jönna - allting finns med, inget censureras

Det var alldeles för länge sen jag skrev jag vet. Folk har t.om anmärkt på detta..   men jag har haft fullt upp med diverse grejer och inte riktigt vetat vad jag ska skriva heller. 

De sista dagarna på insparken var magiska; glädje, skratt, känslosamma samtal, massa bilder, nya vänner, efterfester, lite sömn, alkohol, lekar och hejdlöst mkt dans och prat. Det var mkt som hände de sista dagarna, mkt som inte var bra och det ena med det andra. Fick b.la ett psykbryt på Pohl men det är en annan historia. 

Insparken var allt jag behövde, jag växte otroligt mkt som person de 1.5 veckorna och tog för mig, jag vågade och jag pushade mig själv till att vara där och på hela tiden. Jag mådde så otroligt bra och fick göra det som jag verkligen älskade, hjälpa andra. :)  Jag är så otroligt glad, tacksam och lycklig för insparken då det är det bästa jag gjort, snart återinspark och det kan inte bli bättre!  Och fan vad sköna nollor jag hade, så himla goa, trevliga, roliga, mysiga, duktiga, glada. Magiskt! 

 

Efter insparken så blev jag sjuk eller sjukare, och jag hade dessutom huvudvärk i onsdags, migrän. Missade därför mitt första obligatoriska moment i skolan igår, sånt som händer men det sved.   Men jag var tvungen att lyssna på min kropp, efter en sommar med insparkstankar, en inspark då jag ställde upp för precis alla, en sommar då många av mina vänner i växjö mått kasst, och veckor då jag inte tänkt på mig själv och då jag har vänner som på löpande band mår dåligt så sa kroppen ifrån. Jag tänker för mkt på andra och slutar lyssna när kroppen säger stopp. Det är sån jag är som person, jag bryr mig om andra så mkt att det gör ont många ggr, att jag alltid hjälper till om så kl är 3-4 på morgonen och det gör så ont när jag missar människor som mår dåligt, eller som behöver min hjälp. Onsdagen var inget undantag, jag mådde pest och trots detta hittade jag orken att hjälpa en klasskompis och dessutom senare på natten 2 andra kompisar som inte mådde så himla bra. Jag finns alltid för andra, på både gott och ont uppenbarligen. 

 

Men men, därför hade jag en ascrappig dag i onsdags, men fick en sån otroligt underbar dag igår! Först middag med Sparkle och sen finfint häng med min nya vän Hiddy ( världens underbaraste knäppaste tjej, tydligen är jag hennes svenska motsvarighet, döör!, historien kring hur vi träffats och börja hänga är jäkligt hilarious! ) och Rasmus.  Som dessutom numera är en del av Pedsex park :)))))  ( pedagogernas sexmästeri på högskolan).  Jag är så otroligt glad för hans skull, ngt som han velat sen vi började på högskolan har hänt för honom och det finns ingen bättre människa till att vara med där, jag är så otroligt glad för hans skull :) min fina bästa kompis ska få göra ngt som han velat så länge och jag är helt övertygad om att han kommer göra ett förbannat bra jobb! ååh vad jag ser framemot när han ska spexa på sittningar och när han ska toasta en sittning :) fina Rasmus <3 

 

Så häng med Hiddy och Rasmus med massa diskussioner, både seriösa och oseriösa samtal. Myspys. Blir så himla glad av Hiddy som säger saker hon bara menar och säger " Sara, innan jag kände dig och bara såg dig på Kåren, du utstrålade sån otrolig självsäkerhet och gör det fortfarande och du är så otroligt trygg i dig själv"  Hur glad blir man inte då?  döör :)    Hiddy, jag och Rasmus har dessutom startat "Dalvikscrewet" xD dör, OCH Hiddy har dessutom officiellt blivit med i min, Rasmus och Roberts sjuka krets och fått ett sjukt smeknamn, välkomnar härmed Hutt i addition till Tutt, Prutt och Butt xD  

 

Idag har jag och finaste storebror storebror-lillasysterhäng!  Hur bra!? Megabra :) Därefter kommer Robert och joinar oss med Dobidoo och kortspel.  Att man kan få vara så lycklig med allt i sitt liv, så tillfreds och så glad att man är här just nu och att man har det man har, fantastiskt! 

 

( 1 år sen Stefan Livs bortgång idag, alltid saknad, ALDRIG glömd.  Helt sjukt att 1 år redan passerat, tankarna är hos hans familj idag och i ishallen där han hörde hemma. Nästa helg är jag i ishallen men aldrig mer med Stefan Liv.  Vila i frid Stefan! ) 

 

PUSS