Det bultar och det bankar
Kan omöjligen sova..finns för mkt att tänka på. Som t.ex det stundande besöker jag får i eftermiddag, helt oplanerat och helt spontant och helt skruvat.. Vad har jag gett mig in på? Känns som mkt kan förändras om man vill, vågar och kan. Jag är så nervös att jag inte vet vart jag ska ta vägen och för första gången på ganska länge så är det en välkomnande men ovan känsla och det känns för jäkla bra samtidigt som det är en slags obehagskänsla..går i taket snart! Var är Johanna när man behöver henne här?
Tycker en viss person kan ta och vakna snart så jag kan dra dit och spy ut mig av alla tankar, känslor och förvirring som uppstår av allt det här och kanske uppstår ett och annat skratt eller så är det bara en självklarhet.
Mårrn mårrn på er alla!
