mod

Det här med att våga, att våga sluta tänka och att våga gå vidare. Jag är inte bra på det, ngnstans.
Ibland önskar jag att jag vågade inse vad som är bra för mig.  Att våga inse att mina föräldrars skilsmässa inte är mitt fel fullt ut, ibland klandrar jag min flytt för det. Inte ofta men en liten bit av mig gör det ibland.
Att våga säga nej, att våga säga stopp. Jag är sämst på att säga nej, rädd för att folk inte ska tycka bra om mig eller glömma bort mig om jag säger nej för ofta, inte tycka om mig.

Jag är rädd för att säga för känslosamma saker till människor, face to face. Att säga saker som " Gud vad bra du är, gud vad jag saknar dig, gud vad jag är glad att ha dig som vän, jag tycker om dig eller Jag älskar dig"  Jag menar alltid saker jag säger och även om jag inte säger saker så betyder det inte att jag inte känner dem för ofta gör jag det. men det sitter i ryggmärgen att inte tycka om folk för mkt för förr eller senare så försvinner dem, sårar dig eller gör dig besviken.   Därför blir man så förvånad när man får höra att man själv är bra, att man är en bra vän, att ngn tycker om en eller att ngn t.om älskar en.   Allt blir så mkt större när såna ord sägs och när man sätter ord på känslor, att det blir en jobbig situation som man inte är beredd på och som man inte vill ha svaret på alla ggr.

Jag är en sån otroligt glad,fri och posivit människa i Jönköping, jag har hittat modet till att bli glad och att våga vara glad och sprallig och euforisk mest hela tiden. Det är mitt mod :)  en dag ska jag hitta modet till att våga säga mer att jag tycker om människor och säga positiva saker, jag börjar göra det mer men det ska bli ännu mer. :)
Dagens visdomsord och stora sanning!

PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0