våga vara stolt
Innan jag somnade inatt så tänkte jag lite på där här med att vara stolt över sig själv och det man har gjort/producerat. Jag är alltid stolt över det jag gör vad det än gäller och det jag lyckas göra vad som än kommer i min väg. Dock har jag väldigt svårt att vara stolt över att det är jag som faktiskt har gjort dem här grejerna, att det är mig själv jag ska vara som mest stolt över för utan mig hade det ju aldrig hänt.. men jag antar att det är svårt att släppa på kontrollbehovet i det läget också, att våga släppa på kontrollen och lite på att det faktiskt är JAG som har gjort ngt bra och ingen annan! ( hatar dem där lite drygt 10-11 åren som gav mig mitt kontrollbehov, visst kontrollbehov kan vara bra ibland för det gör en mer strukturerad och mer förberedd i alla lägen enligt mig men oftast är det bara ett hinder. )
Tänkte på en annan sak igår också, hur pass mkt ag saknar min kreativa sida, den försvann lite när jag flyttade till Jönköping för jag behövde den inte riktigt, men jag saknar sången jag hade då, jag saknar att rita ( även om jag inte är bra på det ), jag saknar att pussla och jag saknar att skriva, skriva ngt som jag känner mig nöjd med. En historia, en dikt, vad som helst. Mina uppsatser på HLK har inte varit den högsta kvalite som jag kan hålla och det är frustrerande as hell för mig, att inte kunna prestera på ett ställe och ett sätt där jag vet att jag alltid tillhört toppskiktet bland alla jag känner och i alla klasser jag gått i. Hur hittar man tillbaka till sånt? Man ger sig fan på det och lägger ner mer tid på det, synd att den tiden inte alltid finns med 1000 andra saker man ska göra, saker man vill göra och saker man behöver göra för att fortfarande ha ett liv.
Lite saker jag tänkte på inatt, nu ska jag äta lite och därefter plugga igen.
PUSS
Tänkte på en annan sak igår också, hur pass mkt ag saknar min kreativa sida, den försvann lite när jag flyttade till Jönköping för jag behövde den inte riktigt, men jag saknar sången jag hade då, jag saknar att rita ( även om jag inte är bra på det ), jag saknar att pussla och jag saknar att skriva, skriva ngt som jag känner mig nöjd med. En historia, en dikt, vad som helst. Mina uppsatser på HLK har inte varit den högsta kvalite som jag kan hålla och det är frustrerande as hell för mig, att inte kunna prestera på ett ställe och ett sätt där jag vet att jag alltid tillhört toppskiktet bland alla jag känner och i alla klasser jag gått i. Hur hittar man tillbaka till sånt? Man ger sig fan på det och lägger ner mer tid på det, synd att den tiden inte alltid finns med 1000 andra saker man ska göra, saker man vill göra och saker man behöver göra för att fortfarande ha ett liv.
Lite saker jag tänkte på inatt, nu ska jag äta lite och därefter plugga igen.
PUSS
låter låten tala för sig själv då det var den jag tänkte på inatt, minnen som fan dock med en av de bästa i min värld och som alltid får mig att minnas och le och från förra sommaren när jag sjöng denna var det enda förutom Bamse som kunde få han jag var personlig assistent till att somna. ( jäkligt skön att sjunga dessutom, )
Kommentarer
Trackback
