att leva med laster

De som känner mig väldigt väl vet att jag och mat inte är bästa vänner och har aldrig varit, mat är min absolut största last i livet ( förutom möjligtvis mjölk, film och sång ) och har alltid varit. Iaf sen jag var 6 år gammal och min familj flyttade till Gemla.
Jag har alltid ätit för mkt, på konstiga tider och mat som absolut inte är bra att äta för mkt av, det vill säga för mkt godis eller för mkt mättat fett.

Ända sen min influensa i mars, den värsta influensan jag någonsin haft, har dock mina matvanor ändrats ganska betydligt. Jag äter mindre, jag äter bättre mat och jag är noggrannare med att äta när jag är hungrig och inte när jag är sugen eller har cravings efter ngt. Dock har jag blivit sämre på att äta regelbundet, det kan numera gå 12 timmar mellan måltider och jag hoppas oftare över måltider för att andra saker kommer i vägen, alltså att jag värdesätter andra saker i min värld istället för att äta, sjukt och inte bra I know.

Men, influensan har med andra ord fört med sig väldigt mkt positivt och jag har dessutom gått ner ca 5-6 kilon sen dess OCH minskat 6 cm i midjemått. Något som jag är extremt stolt över och glad över vilket har gjort väldigt mkt för självkänslan och självförtroendet. :) särskilt med tanke på jag tappar mina byxor, min ovve och att mina andra kläder sakta men säkert börjar kunna användas igen OCH det är så awesome och jag mår betydligt bättre, :)
 
( I övrigt mår jag alla tiders, mkt nu med inspark och jag längtar så jag tror jag spricker och jag lever världens bästa liv just nu med en go känsla i magen hela tiden och världens leende på läpparna, behöver jag säga att det är Jönköpings, Högskolans och mina vänners förtjänst? Tror icke det! ) 

PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0