Jönna - allting finns med, inget censureras

Kollar dessutom igenom mina fotoböcker igen, kände att jag behövde det. Det gör ont, det smärtar. jag saknar faktiskt NV07D, saknar människorna och den de gjorde mig till. På ngt sätt ser jag en annan person på bilderna, en annan bit av mig själv. jag har förändrats så otroligt mkt det senaste året sen jag flyttade. Förändringar som jag välkomnat utan att tänka på det och jag älskar den personen jag har blivit. men ibland undrar jag om det är den gamla jag som mina vänner hemma tycker om eller om de tycker om den nya personen som jag är. Det är tankar som susar eftersom mina vänner aldrig hör av sig, de säger inte att de saknar mig. Nu menar jag inte att de ska säga det hela tiden men det hade varit trevligt om ngn av dem kunde någongång ibland säga att de saknar mig och verka lite intresserade av hur jag har det istället för att jag ska säga attt jag saknar deem och berätta allt för dem..

Första bilden i min senaste fotobok gör särskilt ont och texten under, A piece of me is gone, maybe not gone forever but for a long time..  it hurts like hell.

Att titta i min minsta men mest viktiga fotobok gör ännu mera ont, hitta sakerna som Johanna, Carro, Hannah och Tove har skrivit till mig gör mig starkare men jag saknar dem enormt. Saknar att hänga med tjejerna, skratta så man får ont i magen, berätta saker för dem utan att behöva tänka efter. Minns första gången jag träffade dem efter att jag flyttade och vi bara pratade om mina vänner i Jönköping. Hur otroligt fina dem är och hur enkelt det är att träffa dem.

Det känns absurt också för att jag har öppnat upp mig så otroligt fort för mina vänner i jönköping, det har aldrig gått så fort med ngn annan av mina vänner jag har hemma. Jag är så pass försiktig med sånt att det känns overkligt att dem vet så mkt. Att fyra av dem vet så mkt, att en av dem vet en sak som bara Johanna vet där hemma. Det är ganska enormt och jag känner mig lyckligt lottad över att bo i Jönköping och att få ha lärt känna dessa underbara människor. Jag har sagt det så många gånger men det är verkligen det bästa jag gjort, att ha flyttat till Jönköping och börjat mitt liv här.

Jag är så glad över att ha Robert, Jessica, Rasmus, Lisa, Viktor, Isabelle, Lejla, Sabine och Jocke i mitt liv för de ger mig så mkt och känslan varje gång man träffar dem är känslan av ren trygghet. Jag är självsäker och alltid glad och vågar satsa tillsammans med dem. love it!

Det var dagens och förmodligen månadens/sommarens största sanningsenliga inlägg. crazy. jag är alltid ärlig men inte på det här visat.

PUSS