Jönna - allting finns med, inget censureras

Ännu ett år har gått och jag mest tänkte att jag skulle sammanfatta året då detta kommer vara mitt sista 2011. Det är lustigt det där med nyår förresten, hur mkt det överdrivs och hissas till skyarna trots att det egentligen inte är ngt särskilt mer än att åren går och att alla som lever blir ett år äldre.
Mina nyår de senaste åren har det varit sådär med, 2009 var det mest tårar där Johanna räddade kvällen, 2010 var det Oslo där jag saknar Jönköping en massa och hade ett angenämt telefonsamtal vid 12-slaget.  2008 dock var det bästa nyåret på flera år, blev matad med popcorn och fick extra slag i hjärtat av världens bästa. Det är lustigt hur allting förändras på bara ngr år. ( Never ending story, once uopn a time we were falling in love, now we’re only fallen apart ).

Nog bubblat. 2011 var ett av de bästa åren som åren 2004-2007.  Ett år då jag inte längre hem så mkt, jag tog distans till mina vänner i Växjö/Gemla mer än vad jag kanske skulle ha gjort men på ngt sätt intalar jag mig att det var vad jag behövde för att växa. Jag behövde bli mer egoistisk för att veta vad jag vill, vem jag är på riktigt och får att gå vidare från vissa saker.  Det var ett år då jag flyttade upp till Dalvik, mina föräldrar skilde sig och flyttade till Växjö, jag blev en musketör, jag fick ett grabbgäng, jag fick två bröder J , mina vänner i Jönköping hittade på en massa skumt såsom dygning på HLK ggr 2, inspark, mini-julafton, åkte skridskor och fjantade runt en hel del på kåren!
2011 var året då jag fick hjärtat splittrat i två, jag fick åka till efterlängtade Skottland, Johanna och Simon hälsade på i Jönnet och gjorde mig glad när de såg att jag var glad. Det var midsommaren då jag fick en familj på riktigt, då tårar inte spelade ngn roll utan människor fanns när jag föll ( Robert och Lejla ) och allting sattes på sin spets, då jag fick svart på vitt hur fel allting blivit och hur naiv man är ibland. Jag kom så mkt närmare än jag trodde det var möjligt att komma 2 människor efter så kort tid och jag öppnade upp mig och visade mig svagare än vanligt. TACK! Det var året då alla konstiga uttryck kom till ; farfar, mormor, Tutti, prutti, butti, partypia, vad är det det är det, kräma, leverera, KATCHING, HMMM, Jåååk från vildmarken av äkta bär, barbar, celeste, dör lite inombords… listan kan göras otroligt lång!

Det var ett år då jag jobbade otroligt mkt med mig själv och insåg att jag är lycklig för första gången sen 2005 ( året då allting var så allmänt awesome med kycklingarna och så vidare ), jag går runt med världens leende på läpparna hela tiden och småsjunger för mig själv vid första bästa tillfälle. Hela året har jag spenderat i Jönköping, ett Jönköping som jag trivs mer och mer i för varje dag som går. Även om jag saknar mina vänner i Växjö väldigt mkt och hade velat träffa de betydligt mkt mer detta året så är det ngt särskilt med Jönköping för tillfället, det är där jag är i mitt esse och kan bli den Sara som jag alltid har velat vara. I rätt sällskap är allt möjligt, det är möjligt i Växjö också men det har hänt för mkt i Växjö under min uppväxt som gör att det inte går.

Det var ett år då jag fick tillbaka pirret i magen, glädjen över att leva och fick chansen att lita på killar igen, att våga öppna dörren, våga släppa in människor igen och erkänna för mig själv att alla relationer inte är hälsosamma. Att jag har blivit orättvist behandlad och att vissa saker är inte ok. Har också upptäckt att vissa saker blir man aldrig av med, never ending story helt enkelt. Även om det inte är ngt som man strävar efter eller vill ha så kommer det alltid finnas under ytan och stanna kvar livet ut.  Jag hittade även tillbaka till min biologiska bror som jag ska träffa ngn gång framöver, hittade min biologiska pappa också och insåg en gång för alla att det inte är en relation jag strävar efter. Har redan en pappa och för att citera en medstudent på högskolan i Jönköping ”  Saknar du inte att ha en pappa ? Jo, men jag saknar inte min egen pappa för jag har vant mig med att inte ha honom nära ".  Och dessutom juldagen, då jag sammanförde 2 världar och fick båda världarna att förstå mitt förflutna, mitt nya jag och att de alla har en del i mitt liv och varför vissa saker är som dem är. Växjö fick se Party och Jönnet fick se den lite mer blyga Sara.  Jönna feat Jönnet <3

Jag ska sluta babbla nu och avsluta med att skriva att 2011 var ett fantastiskt år, ett år då jag växte, fann lyckan och fann glädjen i allting som kommer min väg och lärde mig hitta min positivitet. Och jag hade aldrig kunnat göra det utan följande människor;

* Mina föräldrar och släktingar, trots deras brister och idioti ibland så är dem världsbäst när det gäller.

* Mina vänner i Växjö; Joakim, Johanna,Simon,Carro,Martin,Hannah,Tove, Emil, Simone, Sofia och många fler. Som finns ett telefonsamtal bort och som ger en kramar när man kommer hem och som är intresserade av vad jag gör och vet om hur jag var och är glad för hur jag blivit.

* Mina fina vänner i Jönköping; Jessica, Viktor, Isabelle, Lisa, Lejla, Sabine och Jocke.  Personerna som finns så nära och som är lätta att prata med, som är precis lika speciella och konstiga som jag är och som får sina infall och är så pass spontana och lika taggade som jag att hitta på konstiga och sjuka grejer.  Finns alltid ngn att gå hem till och prata med eller som har en axel att gråta på ( vilket jag gjort ett antal ggr ;) )

* Och till sist och kanske den största anledningen till min eufori över detta år, och de förtjänar faktiskt en egen kategori ; Robert och Rasmus. Bröderna, vapenbröderna och dem allmänt weird, akward, abnorma, awesome, ärliga, fina, fantastiska , snygga, roliga, sjuka, konstiga och bästa killarna jag någonsin haft nöjer att träffa.  Det hade varit tråkigt om jag inte hade kännt dem och jag hade dessutom inte vågat bli tjejen som berättare anekdoter var och varannan dag om saker som egentligen borde låsas in i lådor och aldrig tas fram men med dem är allting ok och så himla naturligt. Fina fina fina fina grabbar!

Utan dessa människor hade jag aldrig sett framemot 2012 som kommer att bli ett ganska rejält awesome år det också. Jönköping har mkt kvar att erbjuda och en del andra platser som ska besökas och vänner som ska lära kännas och gamla relationer som ska vårdas.

Och vad hoppas jag på 2012? Det finns massor såklart, men jag hoppas att jag fortfarande är lika spontan, lika knas och att jag fortfarande är lika euforisk, lycklig och att jag kanske har hittat ännu mer kärlek i mitt liv i form av vänner och ngn speciell. Att jag är ett antal kilo lättare, att mitt knä är ok och att skolan fortsätter att gå bra och jag hoppas att alla runt mig lever och mår bra.  Det hoppas jag 2012 innebär och att jorden finns kvar ;) haha.

Världens kram på er så hörs vi 2012!! Sjukt ju :)

PUSS