När allting slinker mig ur händerna

Är i växjö/Linneryd över helgen. Det var skönt att komma hem och få träffa vänner lite även om allting aldrig blir som jag vill.. jag blir så ledsen så fort jag kommer hem eftersom att jag vet att jag inte är en del av det längre.. det blir fel när jag träffar Martin eftersom han nästan alltid är full/halvfull, det blir fel när jag träffar Simon eftersom vi inte har något att prata om längre och det blir fel när jag träffar Joakim eftersom det känns som att jag alltid skäller på honom. Ilska är lättare än att vara ledsen. För ledsen blir jag alltid när jag träffar dem eftersom jag saknar dem så mkt men när jag träffar dem kan jag inte njuta av det eftersom jag vet att jag snart ska åka hem igen och eftersom att jag är van vid att hantera saker som är jobbiga med ilska så blir det även så när jag träffar dem...tråkigt men sant. Allting slinker mig ur händerna och det känns som att jag förstör så mycket när jag kommer hem eftersom jag hanterar alla situationer fel och det är ingen som förstår, alla tror jag bara är sur när jag i själva verket är ledsen och bara behöver en kram.. önskar att mina grabbar var lika duktiga på att känna igen mitt kroppsspråk som de var för bara några månader sedan.

Fikade med Hannah, carro och erika igår. Det kändes iaf bra! Fick höra mkt om hur Hannah har det och så, ngt som jag är väldigt nyfiken på! Fick även världens finaste sms av henne innan, hannah är kärlek <3
Åkte till mormor och morfar igår, skönt att få komma till ett ställe där folk är stolta över en och att man känner sig uppskattad. Gått runt sjön 2 varm med mormor idag. mysigt! Älskar min mormor och morfar <3
Sanne ringde mig nyss, skönt att få höra hennes röst igen! Hon lugnar mig :)

Nu blir det middag och fortsätta med hemtentan,

PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0