När allting rasar

finns inga ord, inga tankar som passar riktigt.
Faktum är dock att jag inte är välkommen hem förrän jag ändrar på mig, med andra ord blir som de vill att jag ska vara.
Lämnar gemla imorgon på obestämd tid, känns jobbigt med tanke på mina 2 grabbar som bor här.

Orkar inte tänka, orkar inte prata med ngn. Bara gråta och skölja rent allt och känna smärtan av ett brustet hjärta och huvudvärk.

Ska träffa bästavännen imorgon, TACK GODE GUD FÖR DET!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0