Facebook

Facebook kan vara bra till mkt.. men det är inte bra när mamma sitter och söker på mina släktingar på internet emellan åt och hittar en kusin och även min kära fader.
Jag har dessutom hittat min bror nu också, eller halvbror kanske vi ska säga så alla fattar vem jag menar, Sebastian heter han. Har inte nämt honom alls här innan, för nya anlända kan jag berätta att vi har samma mamma och att jag har för mig att han är 97 eller 98:a.

Tankarna försvann, allting blev bara blankt när jag insåg detta. Att jag inte tänkt på det förräns nu att de faktiskt kan finnas på facebook.

Jag har nu ätit middag och pratat lite med mamma. Hon bryr sig inte ifall jag blir vän med dem på facebook, ni kanske tycker det är konstigt att jag gör så stor grej av det " Det är ju bara facebook". Men för mig är det så mkt mer än så, de är en del av mig trots att jag inte erkänner det.
Ska jag bli vän med dem?
Jag vet inte.. men det känns som att jag borde för att se om min fader kontaktar mig, accepterar eller vad som händer. Min bror förstår jag om han inte accepterar, vi har träffats en gång, han var precis nyfödd i princip så vi var inte så gamla. Han kanske inte ens vet att jag finns..

Nee, ni ansöker jag om det innan jag hinner ångra mig. Vidare rapport kommer om hur det blir med allting.

PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0