walking on sunshine.
Träningen igår var fantastisk även om mina vader bad mig att dra åt helvete, jag övervann smärta och pressade. Idag har jag därför slarvat lite och unnat mig saker, men det är strunt samma. Skrev klart mitt svenskatal och två pm i skolan och lånade bok till svenskan. Skrev även lite på projektarbetet. Kändes bra att vara effektiv !
Nu ska jag läsa klart min tidning och börja i "Pojken som kallades Det" innan Paradise Hotel börjar som den lilla nörden jag är (A)
Jag vet inte hur du tycker att läget är, men jag är fortfarande trasig och inte läkt.
Jag saknar dig, jag saknar oss och allting är en enda stor soppa. Jag försöker, jag läker men inte tillräckligt snabbt för att jag ska må bra av det..
Jag klandrar inte dig, klandrar inte ngn. Jag bara saknar dig, så pass mkt att det gör ont varje gång jag ser dig, varje gång du ler. Varför var det tvunget att bli såhär? Saknaden river och sliter hela tiden, och jag tänker på det där jäkla sms:et hela tiden och attacken hemma hos Simone..
Sötnos ( kommer du ihåg? ), vad hände egentligen?
