Jönna - allting finns med, inget censureras

De som känner mig och min bästa vän kommer förmodligen att tycka att det här är väldigt tråkigt att läsa om, men men.

Jag har aldrig kommit särskilt bra överrens med tjejer, tycker tjejer för det mesta är allmänt jobbiga och ytliga. Därför är det mycket skönare att umgås med killar för allt är mer avslappnat och man känner sig mkt tryggare.
Min bästa vän är därför en kille. Han heter Joakim och bor i gemla/växjö. Han är 91:a, alltså lika gammal som jag. Vi har varit vänner sen vi var 12 men blev bästa vänner 2006, alltså för 4 år sen. Dock känns det som betydligt mycket längre än 4 år ;p
Vi har världens konstigaste humor som bara vi förstår, exempelvis ; Organ, Kycklingarna, candide, steka färsen i en och löken i en, vad är det för staket staket, så jäkla kul var det och så var det inte det PpPpP med mera.
Det som är så otroligt skönt med Joakim är att han ser direkt när jag är ledsen, arg, frustrerad, glad, skäms över något eller är rädd och han lugnar en då med att dra ett skämt eller att bara ge en en blick som säger att han förstår och att vill jag prata om det så finns han där.
Vi är dem här sjävklara vännerna som alltid ska ha med varandra precis över allt, eller vi var de mer innan. Då skulle man alltid ringa den andre om vårt kompisgäng skulle träffas, skulle alltid försäkra sig om att den andra var med för att det var roligare då :)
Man var alltid det självklara valet när det gällde att umgås, att prata, att dra skämt med och att ta en promenad med.
Joakim var också den personen som drog mig upp ur min mobbningssvacka, han är den som har påverkat mig till att tro på mig själv, skita i vad alla andra säger och bara vara mig själv. Han blev ljuspunkten i mitt liv under perioden 2004-2007. Under de åren var han den som kunde får mig gladast, ledsnast och den som påverkade mig mest. Vi är så olika han och jag, samtidigt som vi är lika eftersom vi umgåtts så mycket. Vi har påverkat varandra. Jag vet vad Joakim tänker på i näst intill alla situationer, jag vet hur han känner sig i sättet han skriver på på msn utan att han behöver visa det, jag vet om han är ledsen, osäker eller trött på vissa saker. Jag bara kan honom helt enkelt och han kan mig.

Jag har kanske inte alltid under de åren som vi varit bästavänner behandlat honom rätt, särskilt under en period hade jag en tendens att inte ha honom som första prioritering, saker kom emellan, vänner kom emellan, simon-martin perioden kom emellan ( vilket jag uppmärksammade för ett par dagar sen pågrund av saker jag läste under den perioden ). Trots att jag vet att jag sårade Joakim under den perioden så försäkrade jag honom alltid om att han var prioritering nr 1 och att han var viktigast vilket han kanske inte alltid trodde på. Men vi hade en svår period då då vi inte riktigt kunde umgås för allting blev så komplicerat.

Han är den enda personen som vet mest om mig, som kan mig, som skulle kunna redovisa mina tankar, känslor och vad som hänt i mitt liv utan att jag behöver hjälpa till. Han är den enda som vet hela episoden med Hasse, han som vet hur högstadiet var för mig, han som vet hur flytten var för mig och han som vet vem jag är och vem jag var. Jag litar på Joakim när det gäller precis allting, han är den jag pratar med om någonting allvarligt händer i mitt liv som förändrar hela min sinnesstämning under en period och som vet vad jag tänker på när det snurrar i huvudet på mig. Min tatuering för tillit och trofasthet står för honom,
Jag blir så oerhört glad när jag ser honom, jag får en skön känsla i magen och jag bara ler, jag känner mig trygg och lyckligt lottad över att få ha en person som honom. Som är snäll, godhjärtad, osjälvisk och full med så himla mycket gott. Han är intelligent, han är modig och han är framförallt stark.

Vi har väldigt mycket minnen tillsammans, det som är starkast från i år är dygnet vi hade i Halmstad tillsammans, resan dit var något av de bästa minnena jag haft tillsammans med honom för allting var så tyst, lugnt, äkta och det var ett sånt tillfälle då man verkligen kunde prata om allt och ingenting och det kändes såå bra!
Konfirmationen, kvartettsommaren med Carro och Magnus, alla filmkvällar, alla promenader, alla hockeymatcher, gitarrstunderna, nyåret hemma hos honom, pluggdagen med Candide.. jaa listan kan göras lång!

Jag älskar min bästavän, jag älskar allt vi delar, allt vi delat fram till nu, den personen han är och den personen han gör mig till. Jag älskar Joakim för att han är just den han är, för att han vågar vara sig själv och ingen annan och för att han vågade bli vän med mig när ingen annan ville det. Jag älskar honom för att han aldrig givit upp, att han stått ut med mig så länge och för att han aldrig har lämnat mig trots att jag inte alltid varit snäll.
Jag älskar honom för att han är och kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta och alltid kommer vara min bästa vän <3