Dag 03 - Mina föräldrar
Mina föräldrar heter Hans Streling och Anna Jonsson. De är båda födda på 60-talet och de var gifta i 4 år innan de skildes 94.
Min pappa träffar jag aldrig på grund av massa saker, men jag vet vad jag har ärvt av honom och jag vet också var vi står i våran relation vilket är skön i sig.
Min mamma och jag har inte direkt kommit överrens sen 2 år tillbaka, hon kan vara väldigt elakt främst på grund av påtryckningar från min styvpappa. Trots det så älskar jag min mamma, trots att hon inte alltid vill ha mig, trots att hon säger att hon inte tycker om mig. Jag älskar henne på ngt konstigt vis pågrund av allting som hon har gjort för mig, hon har ställt upp när det behövs och jag uppskattar det. Det är mamma som tröstat mig när jag varit ledsen när jag var liten, det är hon som har gjort mig till den starka tjejen jag är idag. Hon gör mig fortfarande stark genom att hacka på mig.
Hon är den personen som man inte självklart skulle ta för en bra mamma men trots det så är hon det och jag saknar henne väldigt mycket eftersom vi inte bor tillsammans längre och för att jag inte känner mig bekväm i att bo under samma tak som henne och min styvpappa.
Men jag älskar min mamma och jag vet hur pass lika vi är i båda sätt och utseende, hennes envishet, hennes humör och hennes osjävviskhet, förrmågan att slänga av sig alla ord man får och hennes stora hjärta har jag fått ifrån henne. Jag är mycket stolt över min mamma och jag vet att min mamma är stolt över mig också. <3
Jag kommer aldrig få en kärnfamilj igen som när jag var liten, men jag har två fantastiska morföräldrar, en fantastisk moster och en fantastisk mamma som har uppfostrat mig på sina villkor och som försöker att hitta balansen mellan mig och min styvpappa ( även om hon väldigt sällan lyckas ) . Jag vet att mamma försöker, jag vet att hon har det jobbigt och slits mellan oss något så otroligt mkt. Jag älskar min mamma <3
Min pappa träffar jag aldrig på grund av massa saker, men jag vet vad jag har ärvt av honom och jag vet också var vi står i våran relation vilket är skön i sig.
Min mamma och jag har inte direkt kommit överrens sen 2 år tillbaka, hon kan vara väldigt elakt främst på grund av påtryckningar från min styvpappa. Trots det så älskar jag min mamma, trots att hon inte alltid vill ha mig, trots att hon säger att hon inte tycker om mig. Jag älskar henne på ngt konstigt vis pågrund av allting som hon har gjort för mig, hon har ställt upp när det behövs och jag uppskattar det. Det är mamma som tröstat mig när jag varit ledsen när jag var liten, det är hon som har gjort mig till den starka tjejen jag är idag. Hon gör mig fortfarande stark genom att hacka på mig.
Hon är den personen som man inte självklart skulle ta för en bra mamma men trots det så är hon det och jag saknar henne väldigt mycket eftersom vi inte bor tillsammans längre och för att jag inte känner mig bekväm i att bo under samma tak som henne och min styvpappa.
Men jag älskar min mamma och jag vet hur pass lika vi är i båda sätt och utseende, hennes envishet, hennes humör och hennes osjävviskhet, förrmågan att slänga av sig alla ord man får och hennes stora hjärta har jag fått ifrån henne. Jag är mycket stolt över min mamma och jag vet att min mamma är stolt över mig också. <3
Jag kommer aldrig få en kärnfamilj igen som när jag var liten, men jag har två fantastiska morföräldrar, en fantastisk moster och en fantastisk mamma som har uppfostrat mig på sina villkor och som försöker att hitta balansen mellan mig och min styvpappa ( även om hon väldigt sällan lyckas ) . Jag vet att mamma försöker, jag vet att hon har det jobbigt och slits mellan oss något så otroligt mkt. Jag älskar min mamma <3
Kommentarer
Trackback
