Dag 02 - Min första kärlek
Jag hade väldigt lätt för att bli kär när jag var mindre, bytte kille som jag var kär i varannan vecka i princip ;p
Däremot har jag väldigt svårt för att bli kär nu när jag är äldre, jag har svårt för att fastna för killar och känna pirret i magen, känna att det kan finnas ngt där som betyder ngt speciellt.
Min första kärlek är därför ganska svår att fastställa, det finns 2 killar som jag verklige på riktigt tyckt om, som jag uppriktigt sagt kan säga att jag älskat mer som en vän.
Men när känslan för den första personen uppstod vet jag inte riktigt, jag tyckte om honom jättelänge men jag visste inte att jag var kär i honom eller älskade honom.F örmodligen uppstod den efter min andra kärlek som då egentligen var min första, det var då jag förstod vad ömsesidig kärlek var.
Min första kärlek hette Bastian Nederlof, jag var 15 år och det skedde under 2 veckor under sommaren 2006. Han är 92:a och han var då 14 och kommer från Holland. Han var den första personen som kunde stå för att han tyckte att jag var fin och att han tyckte om mig. Han var också den första killen som fått mig att förstå att jag är bra precis som jag är. Han var den personen som jag litade på, som jag öppnade upp mig för.
Trots att vi bara träffades i 2 veckor och att många kanske tycker att det var mer en sommarflört så älskade jag honom, sättet han var på, alla saker han sa till mig och allting han berättade. Att han vågade vara så öppen och ärlig mot mig. Jag hade dock väldigt svårt att erkänna för mig själv att jag tyckte om honom, därför blev jag förvånad när han släppte bomben sista gången vi sågs och sa att han tyckte om mig och gav mig ena delen av sitt svettband. Egentligen är det väl egentligen ganska skämmigt men det var en symbolisk sak som jag fortfarande tänker på ibland och hur löjligt det än må låta så har jag använt svettbandet på en del av mina prov genom året som känts särskilt svåra för att ge mig ngn slags tur och lugn. ( Hade det bland annat under omprovet i matte D i våras )
Vi pratar fortfarande med varandra när det behövs, jag vet att när jag är ledsen så går han att prata med. Han var den personen som gjorde att det inte kändes så jobbigt att flytta till jkpg, han satte perspektiv på saker. Han har fortfarande en otroligt stor plats i mitt hjärta och det är han jag jämför alla andra killar med ( även om man inte ska jämföra ). Jag tänker fortfarande på honom väldigt ofta och jag vet att han tänker på mig också eftersom alltid pratar om djupare saker med varandra men jag vet också att det är ett avslutat kapitel.
Vi är vänner och det trivs jag med, men jag kommer alltid att minnas den sommaren som vår sommar, sommaren då jag kände mig omtyckt och var lycklig.
Däremot har jag väldigt svårt för att bli kär nu när jag är äldre, jag har svårt för att fastna för killar och känna pirret i magen, känna att det kan finnas ngt där som betyder ngt speciellt.
Min första kärlek är därför ganska svår att fastställa, det finns 2 killar som jag verklige på riktigt tyckt om, som jag uppriktigt sagt kan säga att jag älskat mer som en vän.
Men när känslan för den första personen uppstod vet jag inte riktigt, jag tyckte om honom jättelänge men jag visste inte att jag var kär i honom eller älskade honom.F örmodligen uppstod den efter min andra kärlek som då egentligen var min första, det var då jag förstod vad ömsesidig kärlek var.
Min första kärlek hette Bastian Nederlof, jag var 15 år och det skedde under 2 veckor under sommaren 2006. Han är 92:a och han var då 14 och kommer från Holland. Han var den första personen som kunde stå för att han tyckte att jag var fin och att han tyckte om mig. Han var också den första killen som fått mig att förstå att jag är bra precis som jag är. Han var den personen som jag litade på, som jag öppnade upp mig för.
Trots att vi bara träffades i 2 veckor och att många kanske tycker att det var mer en sommarflört så älskade jag honom, sättet han var på, alla saker han sa till mig och allting han berättade. Att han vågade vara så öppen och ärlig mot mig. Jag hade dock väldigt svårt att erkänna för mig själv att jag tyckte om honom, därför blev jag förvånad när han släppte bomben sista gången vi sågs och sa att han tyckte om mig och gav mig ena delen av sitt svettband. Egentligen är det väl egentligen ganska skämmigt men det var en symbolisk sak som jag fortfarande tänker på ibland och hur löjligt det än må låta så har jag använt svettbandet på en del av mina prov genom året som känts särskilt svåra för att ge mig ngn slags tur och lugn. ( Hade det bland annat under omprovet i matte D i våras )
Vi pratar fortfarande med varandra när det behövs, jag vet att när jag är ledsen så går han att prata med. Han var den personen som gjorde att det inte kändes så jobbigt att flytta till jkpg, han satte perspektiv på saker. Han har fortfarande en otroligt stor plats i mitt hjärta och det är han jag jämför alla andra killar med ( även om man inte ska jämföra ). Jag tänker fortfarande på honom väldigt ofta och jag vet att han tänker på mig också eftersom alltid pratar om djupare saker med varandra men jag vet också att det är ett avslutat kapitel.
Vi är vänner och det trivs jag med, men jag kommer alltid att minnas den sommaren som vår sommar, sommaren då jag kände mig omtyckt och var lycklig.
Kommentarer
Trackback
