Att bli besviken

Kvällen med Carro kändes precis som förr, vi var tillbaka i våra gamla vanor med att prata, vara allvarliga och så vidare. Skönt att se att det inte har förändrats :)

Idag var det jobb, sen köra hem min bror hit för att han numera är ensam ägare på våran golf, skönt att bli av med den i ärlighetens namn.
Ringde Simon också, för att få veta lite om när i helgen vi ska ses, får reda på att han inte kan ses.. tårar fylls i ögonen och jag blir mest ledsen, ledsen över att veta att jag inte kommer träffa honom på obestämd tid. Men mest ledsen blir jag kanske över det faktumet att han inte ens har tänkt på att jag flyttar och inte ens har planerat att säga hejdå..att han planerat en massa andra saker med inte ens en tanke på mig. Då blir jag ledsen. Att ha ngn så nära så länge, att sedan släppa taget är svårt, och att veta att det just är Simon som jag delat så mkt med är svårt att förstå. Att han lämnar över min studentpresent imorgon och kanske stannar 10 minuter är heller inte upplyftande..tårarna trillar fritt men det känns som en befrielse, känns som att det behövs inför den stundande helgen och få undan många tårar. Gud vad jag kommer sakna den pojken.. han kommer definitivt att få ett telefonsamtal på söndagkväll när jag kommer ha svårt att slappna av.

Nu ska jag kolla på Jul i Kapernaum och få i mig lite choklad så jag kan sluta gråta. Vill ha lite jul just nu känner jag så att jag kan vara hemma ett tag.

PUSS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0