lite tankar bara
Ensam är alltid starkast, har man vänner blir man sårbar.
5 månader återstår och sen kastas 1 av 9 ut i den kalla verkligheten ensam medans ni står kvar. Ingen anar hur ont det gör och inget ser hur mkt jag slits sönder på insidan. Allt jag behöver är en kram, istället får jag blickar med massa fördommar som säger " hon är bara sur/arg som vanligt för ngt konstigt som ingen vet, bara ignorera det " Det ni inte förstår är att det gör ont, det gör ont för att jag lärt mig att älska er. Har vant mig vid att ha er runt mig, jag borde lärt mig för flera år sen att det är farligt att komma nära, att det är farligt att vänja sig. Farligt att älska människor som man till slut vet inte kommer att finnas där för evigt.
Jag önskar att ord räckte till, att man kunde säga " Jag älskar er, mer än vad jag någonsin älskat mig själv " och få allt ont att försvinna och få tiden att stanna till. Stanna kvar i bubblan som funnits sen 4 år tillbaka och få leka sagovärld där kungen stoppar om en om natten och där prinsen kommer när prinsessan är 16-20 år gammal.
Alla lever vi i sagovärldar, vissas böcker har fler kapitel än andra och är svåra att komma ur, min bok var tunn, extremt tunn. Jag fick bara ha min sagovärld i 4 år..
5 månader, 5 månader kvar av lycka, ensamhet, förtvivlan och gemenskap. Men vad händer när det bara är jag? Det är första gången jag kommer vara ensam på 7 år.. man kan känna sig ensam, men först då BLIR jag ensam.
Vart ska jag ta vägen och finna min plats?
5 månader återstår och sen kastas 1 av 9 ut i den kalla verkligheten ensam medans ni står kvar. Ingen anar hur ont det gör och inget ser hur mkt jag slits sönder på insidan. Allt jag behöver är en kram, istället får jag blickar med massa fördommar som säger " hon är bara sur/arg som vanligt för ngt konstigt som ingen vet, bara ignorera det " Det ni inte förstår är att det gör ont, det gör ont för att jag lärt mig att älska er. Har vant mig vid att ha er runt mig, jag borde lärt mig för flera år sen att det är farligt att komma nära, att det är farligt att vänja sig. Farligt att älska människor som man till slut vet inte kommer att finnas där för evigt.
Jag önskar att ord räckte till, att man kunde säga " Jag älskar er, mer än vad jag någonsin älskat mig själv " och få allt ont att försvinna och få tiden att stanna till. Stanna kvar i bubblan som funnits sen 4 år tillbaka och få leka sagovärld där kungen stoppar om en om natten och där prinsen kommer när prinsessan är 16-20 år gammal.
Alla lever vi i sagovärldar, vissas böcker har fler kapitel än andra och är svåra att komma ur, min bok var tunn, extremt tunn. Jag fick bara ha min sagovärld i 4 år..
5 månader, 5 månader kvar av lycka, ensamhet, förtvivlan och gemenskap. Men vad händer när det bara är jag? Det är första gången jag kommer vara ensam på 7 år.. man kan känna sig ensam, men först då BLIR jag ensam.
Vart ska jag ta vägen och finna min plats?
Kommentarer
Trackback
