Jag får liksom ingen ordning.
Jag får ingen ordning på mitt liv alls, haft en crappig dag. Roger kan vara världens jävla as, men samtidigt så tänker han på allas bästa vilket verkligen behövdes idag.
Jag har ingen motivation, jag mår dåligt i skolan, dåligt hemma, dåligt bland vänner trots att det är då jag mår bäst. Jag känner mig mest utanför och förstår inte vf egentligen.
Jag känner mig så, borta. Så vilsen.
Roger fick mig att inse att hälsan kommer först. Vilket känns åt fan det med eftersom jag hatar att känna mig svag, klen och lat. Jag var tvungen att visa Roger tårarna idag, visa honom hur jobbigt det kan vara, visa honom vad som gömmer sig, han såg men han var fortfarande inte riktigt så pass förstående som jag hade velat att han skulle vara.
Det många inte förstår är att när jag är sur, negativ eller bara allmänt off så är jag mest bara ledsen, frustrerad på mig själv, ledsen över hur jag har det och allmänt bara så inte glad över min tillvaro.
Jag vill vara glad, jag vill vara positiv, men det går inte.
Ett stort plus till de som får mig att skratta, jag skrattar på riktigt och det ger ljus i tillvaron.
Jag orkar inte vara glad, jag orkar inte vara social och trevligt eftersom jag oftast råkar säga saker som jag inte vill..
Jag får ingen ordning på mitt liv alls och till råga på allt så har inte kuratorn fått tag på ungdomsgruppen... jag måste verkligen dit snart, förstår ingen det ? Jag behöver någon att prata med, ett proffs som kan bedömas vad som bör göras för jag kan inte lösa detta själv.
Och jag vet att jag har vänner som lyssnar, som VILL lyssna. Men ni förstår, jag vill inte lägga allt på er, jag vill inte lägga det på er som redan har det jobbigt, som har pojkvänner, som har så otroligt mycket att göra, som mår dåligt själv, som är allmänt positiva, som inte är hemma just nu eller som jag inte vill ska bli ledsna och för att jag inte kan prata med en av er om just detta.
Jag behöver Lennart, Anna eller vem det nu blir, vf kan ingen se det ?
Jag har ingen motivation, jag mår dåligt i skolan, dåligt hemma, dåligt bland vänner trots att det är då jag mår bäst. Jag känner mig mest utanför och förstår inte vf egentligen.
Jag känner mig så, borta. Så vilsen.
Roger fick mig att inse att hälsan kommer först. Vilket känns åt fan det med eftersom jag hatar att känna mig svag, klen och lat. Jag var tvungen att visa Roger tårarna idag, visa honom hur jobbigt det kan vara, visa honom vad som gömmer sig, han såg men han var fortfarande inte riktigt så pass förstående som jag hade velat att han skulle vara.
Det många inte förstår är att när jag är sur, negativ eller bara allmänt off så är jag mest bara ledsen, frustrerad på mig själv, ledsen över hur jag har det och allmänt bara så inte glad över min tillvaro.
Jag vill vara glad, jag vill vara positiv, men det går inte.
Ett stort plus till de som får mig att skratta, jag skrattar på riktigt och det ger ljus i tillvaron.
Jag orkar inte vara glad, jag orkar inte vara social och trevligt eftersom jag oftast råkar säga saker som jag inte vill..
Jag får ingen ordning på mitt liv alls och till råga på allt så har inte kuratorn fått tag på ungdomsgruppen... jag måste verkligen dit snart, förstår ingen det ? Jag behöver någon att prata med, ett proffs som kan bedömas vad som bör göras för jag kan inte lösa detta själv.
Och jag vet att jag har vänner som lyssnar, som VILL lyssna. Men ni förstår, jag vill inte lägga allt på er, jag vill inte lägga det på er som redan har det jobbigt, som har pojkvänner, som har så otroligt mycket att göra, som mår dåligt själv, som är allmänt positiva, som inte är hemma just nu eller som jag inte vill ska bli ledsna och för att jag inte kan prata med en av er om just detta.
Jag behöver Lennart, Anna eller vem det nu blir, vf kan ingen se det ?
Kommentarer
Postat av: carro
Sara...jag finns för dig! <3 du behöver inte tänka på att jag har mkt att göra, för jag lyssnar alltid :)
Postat av: Simone
vi finns alltid för dig
Trackback
