Jönna - allting finns med, inget censureras

Tankar som surrar i mitt huvud just nu, ska snart sova, Skiter i mitt studiebesök imorgon,varför ska man gå på det när man måste ta sig dit med buss som kostar pengar ? dumt.
Aja, nu var det ju inte direkt det inlägget skulle handla om.
Som sagt heldag med familjen, god mat, sällskap och så vidare, :)   badat också idag med Simon, Martin, Joakim, Johanna och Carro. Vollyboll spelades också, skojjigt.   Simon har varit saknad i helgen, men jag har sagt det förr och säger det igen, jag är glad för Simons skull, lilla Simon :) <3
Ev träffa bastian på lördag, han är saknad.

Aja, tankar som snurrar i huvudet, jag undrar hur många som ser hur många saker det egentligen är som tynger mig, Jag tänker på allting känns det som, arbetet som är kvar innan sommarlovet, sommarlovet överlag, min vikt, min mamma, Johanna, tiden efter gymnasiet, vart ska jag egentligen ta vägen?  Kommer jag våga att göra som jag egentligen vill eller kommer jag istället att gå efter det smarta för att säkra min egen framtid ? jag har absolut ingenaning om vad jag ska göra,. Det hemska är att det återstår 1 år, sen ska jag ha koll på vad jag vill göra och jag har inte den blekaste jäkla aning, jag vet inte. Och det skrämmer mig att vissa vänner kommer att flytta, det ligger i luften och jag känner det på mig,  Frågan är vilka som kommer och lflytta och hur långt ? Och hur jobbigt det kommer bli beror såklart på vem som flyttar... men jag kan inte påstå att någon kommer att kännas ok.
Jag klarar inte folk som flyttar, tårarna rann på mig när jag kollade på HSM 3 idag, tänkte på hur otroligt lite tid vi har tillsammans kvar allihopa, jag är trotsallt myndig nu, jag är vuxen och mina kompisar blir det allteftersom nu, det känns hemskt. Att veta att vi inte är några barn längre, vissa av oss kommer snart att flytta, få fast jobb och börja skaffa familjer,.. det känns sjukt om nått !  Vi har nu fyllt 18, vi har inga jobb, vi har ingenaning om vad vi vill göra i framtiden, dem flesta av oss har inte det iaf, vi vet ingenting om egna lägenheter, universitet, jobb, fack eller skaffa husdjur, Vissa av oss har inte haft sex heller. Vi är fortfarande barn under alltihopa men enligt regeringen och Sveriges lag kommer vi vid 18 års ålder att vara vuxen ?  Hur beter man sig för att vara vuxen? Hur mognar man?  Hur vet man vilken framtid som är rätt för varje enskild individ ? hur vet man att de intressen man har nu kommer att stanna kvar när man ska börja jiobba eller plugga ? hur vet t.ex jag att jag kommer att vilja bli lärare om 2 år, ? Att jag kommer vilja sjunga och bli musikalstjärna? Hur vet jag att jag inte vill ha barn?  Hur vet jag ens vem jag kommer bli när jag är 18 år gammal? Hur vet jag hur man blir den man ska vara livet ut ?

Att man dessutom tänker på dessa sakerna och andra saker varenda dag gör inte direkt saken bättre, hur ska jag kunna veta vad kärlek är egentligen när jag aldrig haft en pojkvän på riktigt ? hur ska jag veta hur det känns att vara älskad av någon så pass mkt att det gör ont ? hur ska man kunna veta, när andra tycker om en? 
Hur ska man kunna veta när folk vill ha ens hjärta istället för ens kropp ? När ska man kunna bli älskad utan utnyttjning ?
När ska man få sluta be ?

När ska man få chans till kärlek? När kommer mitt lyckliga slut där jag hittar min prins som kommer att älska mig för den jag är oavsett vikt, dåliga dagar eller för mitt skratt ? När kommer min dag ?
När kommer den jag har längtat efter ?
Var finns du någonstans?
Var finns min prins ?

Jag förstår inte, det kan väl inte vara så oerhört svårt att reda ut vissa saker som sker varenda dag, men tydligen är det svårt, vet du vad jag vill ha ? Jag vill ha en dag, en dag med sol, solnedgång och stjärnklar kväll, bara du och jag, en filt, lite jordgubbar och prat långt in på småtimmarna där jag ligger jämte dig eller i din famn. Det är vad jag vill ha. Vad vill du ha ?