Jönna - allting finns med, inget censureras

Ingen ser mig, ingen ser mitt rop på hjälp just nu, inte förstår hur ont det gjorde igår, att jag inte kunde andas riktigt på flera timmar, att jag nu känner mej osäkrare än vad jag gjort på flera år, jag hatar detta.
Dessutom så har det gamla slagit i igen tillsammans med detta, hur många är det egentligen som verkligen tycker om mig ?  Som inte snackar skit bakom ryggen, som verkligen älskar en och ger en kramar för att de vill ?  hur många är det som verkligen ser när man är ledsen?  Hur många är det som finns där, under de senaste 48 timmarna har jag hittat 3, och jag säger bara det, utan er under de här timmarna, hade allting kunnat skita sej, och tack till en person som verkligen såg att jag inte var glad, som såg att jag inte orkade mer, du är bäst av alla <3
Och jag är trött på alla falska människor, som säger en sak men som tänker en helt annan sak om en egentligen, jag vet inte hur mkt skitsnack jag har fått höra det senaste året från mina vänner som ANDRA VÄNNER har sagt OM MIG, vf inte vara rak och säga det till mej istället ?  är trött på allas jävla falskspel och att Växjö konstant måste ha någon att prata om, tack gode gud att alla inte pratat om mig men iaf..

Ingen ser mig, ingen hör mig.
Jag vet inte hur många ggr de senaste 48 timmarna som jag varit nära att börja stortjuta, det har krävts allt för att jag inte ska göra det, 2 ggr har det blivit hittills , kunde blivit minst 5, vad jag önskar att jag kunde hitta den där kontrollen igen, kontrollen som gör att jag kan förtränga saker, men det visar sig nu att allting tränger upp till ytan som egentligen inte borde göra det, och jag är rädd, jag är rädd för mitt förflutna, för mina egna tankar och för min egen fantasi,

Och som grädden på moset på dessa 2 fantastiska dagar så mötte man Aldan och björn på bussen hem,  great verkligen, det var det sista jag behövde idag, men hade inte Joakim varit där, då hade jag inte orkat.
Dessutom började Matte D idag, jag ville bara dö i det där klassrummet idag, och Fredrik ser inte hur mkt det tynger ner mig, hur ledsen det gör mej och hur fullkomligt värdelös jag känner mig, jag orkar inte med det, så fort jag försöker rälna blir jag ledsen, jag vill inte , jag vill inte börja med matte D, jag har redan kört fast och jag vill inte, vill inte vara sämst igen, vill inte känna mig kass och framför allt vill jag inte ha ännu ett halvår med en massa tårar på skoltoaletter och hemma vid mitt skrivbord, jag orkar inte..

Någonting så gjorde det pyttelite ljusare idag var de 2 proven jag fick tillbaka, G på Matte C nationella, förhoppningsvis får jag G i matte C nudå, sen fick jag VG eller VG + på tyskaprovet, helt ok med tanke på att jag inte öppnade böckerna förren kvällen innan så jag får vara nöjd, men Hermans prov är gryyymt svåra, tack också till Hiba som faktiskt gjorde min dag.

Idag är jag verkligen inte på G för nått, inte igår heller, haft såna dagar så jag känner att allting inte spelar någon roll, allting är bara skit rätt igenom och jag verkligen önskar att man kunde vara ute i Hovmantorp just nu, eller i Älghult eller att jag fick träffa Emil eller Hani, för det hade jag verkligen behövt nu,
det var grymt nära att det allting blev förjobbigt igår så att jag åt socker, men jag lyckades tänka till och tänkte på att jag kommer må ännu sämra efter om jag äter den och känner att jag har misslyckats så jag gjorde det inte.

Nu ska jag in i duschen och skölja av mitt hemska tänkande och förhoppningsvis spola av lite av min hopplöshet som ligger i mig nu, känner mej värdelös, svag och utelämnad, så som jag gjorde för sisådär 11 år sen, jag är den här veckan tillbaka på ruta 0, jag är liten och har inget syfte i detta liv.
tjingeling.

Vem behöver mej egentligen ? Vem kan se mig när, jag vill vara mej själv ?