Jönna - allting finns med, inget censureras

Var ute och sprng igår ju, med lilla Ida :)  Allting gick bra och jag fixade dagens mål vilket jag kände mej väldigt nöjd med ! Därför kommer jag inte få dåligt samvete när jag går på bio ikväll.  Dcok hade jag gryyyymt ont i vaderna igår kväll sen, kunde knappt gå och somnade dåligt och dessutom vaknade jag halv 6 imorse, höger vad krampade, den vägrade slappna av och det gjorde grymt ont !  Försökte sträcka ut den men en yrvaken människa är inte så bra på det så trots att jag inte borde så tog jag 2 st smärttabletter ( vilket jag borde gjort innan jag sprang enligt skolläkaren ) . Nu har det gått över iaf, men jag är rädd för att det ska komma senare idag också. Höfterna har fått sig en omgång igår känner jag ;)
Ida och jag var först uppe hos hennes häst och sen sprang vi en bit på feetrundan, mysigt !  Den tjejen asså, vi sms:ade hela kvällen sen typ och hon är verkligen guld värd, hon är viktig för mig ! <3
Jag hade som sagt balsamkur igår vilket fick tvättas ur senare för jag hängde med några vänner och badade, dock badade inte jag. Sen hamnade vi hemma hos Johanna och bara snackade.
Dock blir jag så trött på att johanna och carro alltid snackar om vikt, storlek, mat osv. Jag kan inte direkt påstå att jag mår bra av det, jag har blivit bättre på att acceptera deras snack men det är aldrig lätt, särskilt inte med tanke på att det händer VARJE GÅNG vi träffas. Jag försöker stänga av öronen, men det går inte..
Jag har iaf en positiv nyhet vad gäller storlek, jag kommer i min gula skjorta igen ! Då blev jag glad för det visar att jag faktiskt gått ner en del. YES (Y)

Dock känner jag mig ändå inte riktigt som vanligt, jag vet inte riktigt vad som är med mej och vad som snurrar i huvvet, jag vet bara att jag känner mig frånvarande, jag kan inte riktigt lyssna, inte prata, inte fungera riktigt. Jag förstår inte varför.
Jag känner mig fortfarande ensam, trots att jag haft människor runt mig de senaste dagarna så känner jag mig ändå ensam, idag kommer Julia hit och det ska bli mysigt men jag vet att jag fortfarande kommer att känna mig ensam, vet inte varför dock..
Jag förstår inte vad jag sysslar med egentligen heller, man plågar sig själv av heeelt fel anledningar, och jag vet inte hur ag ska bli kvitt det.
sen är jag sur på min bror som aldrig kan ställa upp, jag bad honom vara hemma och vara kattvakt nästa helg, men då skulle han tydligen iväg, jag blir så arg ! Varför kan han inte vara hemma EN ENDA helg och ställa upp lite ?
idag är det 5 dagar kvar, sen är det 2 år, det känns sjukt och det stämmer inte i min hjärna, hur kan det ha gått så fort ? Det är totalt jäkla omöjligt.. och då hade det endast varit 1.5 år vilket knappt är någon början och definitivt inte tillräckligt.  och allt blev förstört. stört.

Nu ska jag äta mat, duscha och lyssna på Daughtry :)