När man ska få tid att vara tonåring ?
När man ska man få tid att vara tonåring ?
Jag har aldrig haft den tiden, har alltid varit pappas flicka, alltid varit punktlig, aldrig däckat, aldrig spytt pågrund av sprit, aldrig fått ha en pojkvän som stannat, har aldrig fått vara smal, har aldrig haft tid att få stanna och tänka efter pågrund av skolbörda, hemmabörda och så vidare, är det då så konstigt att allt kommer rusande på en gång ? Egentligen inte, men när ska JAG få tid att vara tonåring ? önskar jag visste.
Just nu känner jag att jag behöver lite uppmuntran när det gäller mina drömmar, något som jag aldrig har fått, förutom när det gäller en dröm, att bli smal. och hur bra känns det då?
inte så särskilt kan jag säga.
men på nått sätt så känner jag att Hasse hade uppmuntrat mej, han hade förstått mina önskningar och mina begär inför framtiden eftersom vi är lika på den fronten, jag vet att han hade lyssnat på nått sätt och jag vet att han hade försökt att hjälpa mej, jag vet att han hade uppmuntrat mej, dock är jag osäker på om han älskar mej, har aldrig varit säker på det, och ska inte föräldrar älska en ?
däremot vet jag , att just nu kommer jag att vara Hasses flicka ett tag, en flicka som känner att någon tror på hennes drömmar, för just nu behöver jag det.
Sen kan ju Totte ha varit världens trevligaste sällskap på bussen hem igår :)
och nu är sista teorilektionen till körkortet klart, så förhoppningsvis skriver jag upp efter sportlovet..
idag saknar jag massa folk, jag saknar Hani, Hanna och Emil och kusinskitarna, konstigt nog så saknar jag också Hasse.
Jag har aldrig haft den tiden, har alltid varit pappas flicka, alltid varit punktlig, aldrig däckat, aldrig spytt pågrund av sprit, aldrig fått ha en pojkvän som stannat, har aldrig fått vara smal, har aldrig haft tid att få stanna och tänka efter pågrund av skolbörda, hemmabörda och så vidare, är det då så konstigt att allt kommer rusande på en gång ? Egentligen inte, men när ska JAG få tid att vara tonåring ? önskar jag visste.
Just nu känner jag att jag behöver lite uppmuntran när det gäller mina drömmar, något som jag aldrig har fått, förutom när det gäller en dröm, att bli smal. och hur bra känns det då?
inte så särskilt kan jag säga.
men på nått sätt så känner jag att Hasse hade uppmuntrat mej, han hade förstått mina önskningar och mina begär inför framtiden eftersom vi är lika på den fronten, jag vet att han hade lyssnat på nått sätt och jag vet att han hade försökt att hjälpa mej, jag vet att han hade uppmuntrat mej, dock är jag osäker på om han älskar mej, har aldrig varit säker på det, och ska inte föräldrar älska en ?
däremot vet jag , att just nu kommer jag att vara Hasses flicka ett tag, en flicka som känner att någon tror på hennes drömmar, för just nu behöver jag det.
Sen kan ju Totte ha varit världens trevligaste sällskap på bussen hem igår :)
och nu är sista teorilektionen till körkortet klart, så förhoppningsvis skriver jag upp efter sportlovet..
idag saknar jag massa folk, jag saknar Hani, Hanna och Emil och kusinskitarna, konstigt nog så saknar jag också Hasse.
Kommentarer
Trackback
