Jisses
Jag hade totalt glömt bort att jag faktiskt KAN skriva när jag vill..
fy fan vad länge sen detta var , otroligt att tiden går så fort....
bara för att bastian var så otroligt söt ikväll så tänker jag bevisa för er vad bastian gjorde , han öppnade mitt hjärta <3
Jisses , läs och kommentera gärna för detta är nog fan det bästa jag har skrivit ,
Du var det ljuset som lyste upp det mörka just då. Det jag saknade kom du med , det som fick hjärtat att hoppa ur bröstet på mej , redan första gången jag såg dej såg jag tillit i dina ögon. Något som är svårt att hitta nuförtiden. Du symboliserade allt starkt , det starka som finns i människan , det som överger en sist , hoppet. Ett hopp om att kunna skapa nått , nått som du aldrig provat på.
Det fanns en väg att välja , jag vet inte om jag valde rätt men det kändes så. Att få ha dej intill mej , att få känna dina händer på min rygg , dina läppar som trycks lätt mot mina och dina händer som försiktigt smeker min kind. En frågande blick i dina ögon , ett hopp som tänds , ett leende smyger över mina läppar och du ser nöjd ut.
Två kyssar på min kind , ett löfte om att du redan kommer sakna mej några timmar senare , ett löfte som vi båda sedan glömde bort lika lätt.
Det plågade uttrycket i våra ögon då vi insåg att allt var över , du försvann , jag försvann . Du tog ljuset med dej med ett löfte om att vi skulle höras , ses nästa sommar och hålla fast vid det vi hade.
Ett löfte som sedan inte betydde nått , en ny tjej , en ny kärlek. En ny kille , en ny vän , en ny kärlek. Så blev det för oss båda , en oväntad vändning som ingen av oss hade en aning om.
Vi önskade varandra lycka till men brydde oss fortfarande om varandra.
Vår , en längtan spritter i kroppen , några veckor kvar , sen får vi se. Båda var förväntansfulla , saknade varandras ansikten , allt såg bra ut
Dagen kom , ölen gjorde att din mun babblade som en idiot , du handlade på ett sätt som tog av precis där allting slutade , allt funkade.
Ölen borta , båda avvaktande , inser att det går inte , för mycket krabb.
Saknar rösten , saknar ögonen som brann av ljus , längtan efter nått nytt. saker som folk såg i mina ögon också såg , frågade , fick inget riktigt svar på vad som höll på att hända.
Saknar allt som finns runt dej , ljuset , värmen , närheten
Jag brukar tänka mej honom som min alldeles egna Edward ( för er som läst Twillight serien vet så väl denna gudomliga varelse) , en varelse med försiktighetsåtgärder , en varelse med värme , glädje och så gudomligt vacker och lockande.
Tiden är över , men jag glömmer aldrig den bästa sommaren i mitt liv , du gjorde den om möjligt ännu mera speciell , Bastian , mitt hjärta saknar dej <3
fy fan vad länge sen detta var , otroligt att tiden går så fort....
bara för att bastian var så otroligt söt ikväll så tänker jag bevisa för er vad bastian gjorde , han öppnade mitt hjärta <3
Jisses , läs och kommentera gärna för detta är nog fan det bästa jag har skrivit ,
Du var det ljuset som lyste upp det mörka just då. Det jag saknade kom du med , det som fick hjärtat att hoppa ur bröstet på mej , redan första gången jag såg dej såg jag tillit i dina ögon. Något som är svårt att hitta nuförtiden. Du symboliserade allt starkt , det starka som finns i människan , det som överger en sist , hoppet. Ett hopp om att kunna skapa nått , nått som du aldrig provat på.
Det fanns en väg att välja , jag vet inte om jag valde rätt men det kändes så. Att få ha dej intill mej , att få känna dina händer på min rygg , dina läppar som trycks lätt mot mina och dina händer som försiktigt smeker min kind. En frågande blick i dina ögon , ett hopp som tänds , ett leende smyger över mina läppar och du ser nöjd ut.
Två kyssar på min kind , ett löfte om att du redan kommer sakna mej några timmar senare , ett löfte som vi båda sedan glömde bort lika lätt.
Det plågade uttrycket i våra ögon då vi insåg att allt var över , du försvann , jag försvann . Du tog ljuset med dej med ett löfte om att vi skulle höras , ses nästa sommar och hålla fast vid det vi hade.
Ett löfte som sedan inte betydde nått , en ny tjej , en ny kärlek. En ny kille , en ny vän , en ny kärlek. Så blev det för oss båda , en oväntad vändning som ingen av oss hade en aning om.
Vi önskade varandra lycka till men brydde oss fortfarande om varandra.
Vår , en längtan spritter i kroppen , några veckor kvar , sen får vi se. Båda var förväntansfulla , saknade varandras ansikten , allt såg bra ut
Dagen kom , ölen gjorde att din mun babblade som en idiot , du handlade på ett sätt som tog av precis där allting slutade , allt funkade.
Ölen borta , båda avvaktande , inser att det går inte , för mycket krabb.
Saknar rösten , saknar ögonen som brann av ljus , längtan efter nått nytt. saker som folk såg i mina ögon också såg , frågade , fick inget riktigt svar på vad som höll på att hända.
Saknar allt som finns runt dej , ljuset , värmen , närheten
Jag brukar tänka mej honom som min alldeles egna Edward ( för er som läst Twillight serien vet så väl denna gudomliga varelse) , en varelse med försiktighetsåtgärder , en varelse med värme , glädje och så gudomligt vacker och lockande.
Tiden är över , men jag glömmer aldrig den bästa sommaren i mitt liv , du gjorde den om möjligt ännu mera speciell , Bastian , mitt hjärta saknar dej <3
Kommentarer
Trackback
